Regiondjursjukhuset - Helsingborg Sitemap - innehållsförteckning
OM OSS  |  SMÅDJUR  |  STORDJUR  |  BILDSPEL  |  LÄNKAR  |  NYHETER  |  GOTLANDSKLINIKEN
     
  AVDELNINGAR
  REMISSER
  VÅRA VETERINÄRER
  HYGIEN- & ANTIBIOTIKAPOLICY
  BRA ATT VETA
  TIPS & RÅD
  INTRESSANTA FALL
 
   

Reproduktion

Välkommen till Reproduktionsgruppen!

På Regiondjursjukhuset Helsingborg Smådjur finns sedan några år tillbaka en grupp med veterinärer och sköterskor med utökat intresse och kunskap inom ämnesområdet reproduktion (fortplantning)
hos hund och katt.

Till oss vänder du dig tryggt som uppfödare med dina djur i frågor rörande ämnesområdet reproduktion, tex:

  • bestämmande av korrekt tidpunkt för parning
  • artificiella insemininationer
  • import/export av semen
  • fertilitetsstörningar
  • sjukdomar i fortplantningsorganen, hund/katt
  • pediatrik

Reproduktionsgruppen kontaktas via tidbokningen eller via vår direkttelefon 042-168049 som är
öppen för frågor tisdag, onsdag och torsdag mellan kl. 13.00-14.00


Välkommen till oss önskar:

Leg vet Karin Löfqvist
Specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar
Kompetens i artificiell insemination hos hund
Under utbildning för steg II Specialistkompetens i Kirurgi

Leg vet Line Elmgren
Under utbildning för Specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar

samt de för närvarande i gruppen ingående djursjukvårdarna:
Tina Weberg, Michaela Jansson och Martina Queckfeldt

 
 
Läs här om:
Uppfödare
  Tid för parning
AI & export av sperma
Hormonanalyser (PDF)
Valp/kattunge besiktningar (PDF)
Prislista reproduktion (PDF)
Herpesvirus
Kastration
Pyometra
Prostatasjukdomar


Tid för parning

Bestämning av lämplig tidpunkt för naturlig parning hos tik

Tikar löper i regel 1-3 gånger per år beroende på ras och individ. Könsmognad varierar med ras och kroppsstorlek men generellt sett kan man säga att tikar av dvärghundsras börjar löpa redan vid 6-10 månaders ålder medan tikar av storvuxna raser blir könsmogna först då de hunnit bli 1-2 år. Genomsnittstiken löper ca 3 veckor och ägglossning sker ungefär runt dag 12-16. Det är dock mycket viktigt att understryka att detta långt ifrån gäller alla. Variationen mellan olika tikar är mycket stor och parning på fel dag är den absolut vanligaste orsaken till att en tik inte blir dräktig. Det finns dock enkla och säkra test att ta reda på när en tik har ägglossning och följaktligen också när hon bör bli parad alternativt inseminerad. Bestämningen av lämplig parningsdag görs via cellutstryk från vaginalslemhinnan i kombination med blodprover där koncentrationerna av hormonet progesteron bestäms. Oftast krävs ett par besök men ibland kan det räcka med ett eller så kan det bli några fler besök.

Önskar du få hjälp med att bestämma lämplig parningsdag för din tik bör du kontakta reproduktionsgruppen så snart hon börjat löpa så vi kan boka in det första besöket vid en lämplig tidpunkt.

Upp på sidan


Herpesvirus

Canine Herpes Virus; CHV

Herpesvirus är ett mycket vanligt förekommande, artspecifikt virus som sprids i första hand via närkontakt men även via könsvägarna, i moderlivet samt i samband med förlossning. Hos vuxna djur förlöper infektionen oftast utan symtom men hos vissa kan man se en mild övre luftvägsinfektion. I likhet med herpesinfektion hos andra djurslag kan även hundar bli asymtomatiska smittbärare, dvs. de bär ständigt på infektionen och sprider virus utan att själva visa tecken på sjukdom. Likaså kan också hundar infekterade med herpesvirus bära infektionen vilande för att denna sedan blossar upp och ger kliniska symtom/utsöndras och sprids i samband med att bärardjuret utsätts för stress (jämför munsår hos människa).

Tikar som smittas av herpesvirus strax innan parning eller under pågående dräktighet kan drabbas av aborter, fosterdöd, små kullar, död- eller svagfödda valpar osv. beroende på när under dräktigheten tiken infekterats. Därtill kan viruset också infektera valparna i samband med födseln eller spridas till de unga valparna från modern eller andra hundar. Valpar under 3 veckors ålder kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur som ett vuxet djur varför de inte kan svara med en förhöjd kroppstemperatur så som brukligt är i samband med en infektion för att hämma tillväxten av virus. Således blir mycket unga djur svårt sjuka i samband med en herpesvirusinfektion och dör oftast inom 24-48 h efter det att kliniska symtom debuterat. Inkubationstiden d v s tiden mellan infektion och symtomdebut för herpesvirus är ungefär 1 vecka. Äldre valpar (över 3 veckor) kan bli sjuka i varierande grad i samband med en herpesvirusinfektion men oftast ses det endast som en övergående luftvägsinfektion även hos dessa djur.
Även kroniskt infekterade tikar kan sprida smittan till sina valpar alternativt abortera i samband med att smittan aktiveras då hondjuret utsätts för stress vid parning och valpning. Herpesvirus ger ett kortvarigt antikroppssvar vilket innebär att en individ som genomgått infektionen kan drabbas igen efter endast ett par tre månader.

I dag har vi tillgång till ett vaccin att ge tikar i avel för att förebygga herpesinfektion. Vaccinet ges i samband med parning och 1-2 v före beräknad valpning. Vaccinationen måste upprepas vid var dräktighet.


Upp på sidan


Kastration


Beslutet huruvida man skall låta kastrera sitt djur eller inte kan vara svårt att ta och djurägare upplever ofta att de har för lite kunskap för att kunna ta ställning till vad de skall göra. För att underlätta har vi valt att sammanfatta de vanligast för- och nackdelarna med ingreppet.

De nordiska länderna skiljer sig stort från övriga västvärlden då vi till skillnad från de flesta andra länder inte rutinmässigt kastrerar den större delen av vår sällskapshundspopulation. Detta anses ha att göra med hundhållningen - hundar införskaffas som familjemedlemmar och hålls under god uppsikt och således är inte överpopulation något stort problem. På kattsidan ser det dock annorlunda ut och där kastreras också en mycket större del av djuren för att slippa överpopulation och vildkatter. På kattsidan anses således fördelarna ha en så utpräglad övervikt att vi rutinmässigt rekommenderar kastration om man inte har för avsikt att bedriva avel. Kastration av hon- resp. hankatt går bra att utföra redan innan djuret är könsmoget. Således kommer nedanstående uppgifter huvudsakligen behandla djurslaget hund. För helhetens skull skall vi nämna att det också finns medicinska sätt att könsneutralisera sitt hon- eller handjur på. Detta kommer inte att behandlas i denna text men vi vill dock göra förtydligandet och nämna att långvarigt p-pilleranvändande till honkatt inte är något lämpligt alternativ till kastration då risken för i första hand juvertumörer men även varig livmoderinflammation ökar nämnvärt.


Fördelar med kastration:

  • enkelt för ägarna
  • sjukdomsprofylax

Sjukdomsprofylax - sjukdomar som inte förekommer alls eller med kraftigt minskad förekomst hos kastrerade djur:

Tik:


sjukdomar i livmodern; varig livmoderinflammation m fl
sjukdomar i äggstockarna
slidframfall
vaginaltumörer
juverinflammation
juvertumörer (skall helst göras tidigt i livet för att ha god profylaktisk effekt, gärna före 1:a ev. 2:a löpet).

Hanhund:

testikelinflammationer
testikeltumörer
prostatasjukdom
försvagningar i muskulaturen i perinealområdet, sk perinealbråck
nybildningar i ändtarmsregionen; perinealtumörer

Nackdelar med kastration:

  • irreversibelt
  • icke-reproduktiva effekter

Icke-reproduktiva effekter:

A) Inkontinens
Tikar som kastreras löper en ökad risk att drabbas av inkontinens jämfört med okastrerade tikar. De vedertagna siffrorna är att ca 20 % av alla tikar som kastreras kommer att drabbas av inkontinens. Inkontinensen kan utvecklas omedelbart eller dröja flera år innan den debuterar och detta oavsett när i livet tiken kastrerats. Storvuxna raser löper högre risk än småvuxna raser att drabbas av inkontinens och ffa boxrar anses ofta drabbas av kastrationsrelaterad inkontinens.

B) Juvenil vulva
Tikar som kastreras unga får ofta en mindre utvecklad vulva. Det är inte att rekommendera att kastrera unga tikar med kroniska problem med slidkatarrer eller med överdriven veckbildning i huden kring vulva. Dessa djur löper en ökad risk att drabbas av sk perivulvär dermatit (hudinflammation i vecken kring vulva) och bör få bli könsmogna (dvs. löpa en gång) innan de kastreras.

C) Fetma
Tikar och hanhundar som kastreras löper en ökad risk att drabbas av övervikt. I studier har man kunnat se att risken för övervikt minskar något om kastrationen sker tidigt i livet jämfört med om det sker under vuxen ålder. Det bästa sättet att undvika övervikt är att ge korrekt mängd foder med lämpligt energiinnehåll och motionera hunden regelbundet.
Övervikten i sig kan medföra även andra problem, t.ex. höftledsproblem, korsbandsskador, ökad risk för diabetes mm.

D) Päls
Ofta förändras pälsens textur efter kastration, ffa på hundar med långa silkiga behäng där underullen tenderar att dominera. Att pälskvalitén förändras är helt ofarligt men kan ha en kosmetisk påverkan.

E) Kroppstyp
Individer som kastreras innan de är fullvuxna tenderar bli något mer högställda än okastrerade individer. Därtill skall man komma ihåg att om man kastrerar en hanhund som unghund får han aldrig riktigt det typiska hanhundsutseendet med bred skalle, hals och bringa osv.

F) Beteende
Huvudsakligen gynnsamma effekter; en hanhund som kastreras förhållandevis tidigt i livet utvecklar sannolikt inte hanhundaggressivitet och har ett mindre utvecklat sexuellt beteende (dvs. urinmarkerar inte överallt, bryr sig inte om löptikar osv.). Det finns djurägare som upplever att deras kastrerade hund blir något lugnare men det är svårt att bedöma beteende då det är en individuell uppskattning. I de många studier som är utförda inom området går uppgifterna vitt isär och ingen enhetlig konklusion går att utläsa.

Skulle du som djurägare trots ovanstående information känna dig osäker inför vad du skall göra eller om du är intresserad av att könsneutralisera ditt djur tillfälligt på medicinsk väg är du välkommen att ringa och diskutera ditt djur med reproduktionsgruppen. Lycka till i beslutsfattandet!

Upp på sidan


Pyometra

Pyometra eller varig livmoderinflammation, är en av de vanligaste sjukdomarna vi ser på svenska tikar och enligt försäkringsbolaget Agrias siffror drabbas var fjärde svensk tik av sjukdomen. Pyometra är en infektionssjukdom men har oftast en hormonell bakgrund. Sjukdomen förekommer hos medelålders och äldre tikar men kan i undantagsfall även ses hos unga djur. Oftast ses symtomen inom de två följande månaderna efter ett löp och de flesta tikar uppvisar ett nedsatt allmäntillstånd, feber, ökad törst och nedsatt aptit. I många fall är livmoderhalsen öppen så att var som ansamlats inne i livmodern kan komma ut genom vagina som en varig flytning. I en del fall är dock livmoderhalsen stängd och då ses ingen flytning trots att tiken har sjukdomen. Tikar som löper med mycket täta mellanrum eller tikar som börjat löpa oregelbundet efter att tidigare ha löpt regelbundet kan anses vara predisponerade d v s löpa en högre risk att drabbas av sjukdomen.

Pyometra behandlas mest effektivt genom kirurgi då man opererar bort livmodern och äggstockarna. Oftast är tikarna så sjuka att de kräver några dagars stationärvård med understödjande behandling på djursjukhuset i samband med operationen och i vissa fall är sjukdomen livshotande. I de fall djurägarna önskar ta en valpkull på den drabbade tiken kan man försöka behandla henne medicinskt istället för kirurgiskt. Det skall dock understrykas att den medicinska behandlingen inte är ett billigare alternativ än kirurgi utan helt enkelt ett sätt att försöka hjälpa djurägaren att fortsätta sitt planerade avelsarbete. Tikar som behandlats medicinskt för pyometra drabbas dessutom lätt av återfall av sjukdomen.

Upp på sidan


Ai och export/import av sperma

Artificiella inseminationer

I Sverige har vi ett strikt regelverk som rör användandet av artificiella inseminationer. Endast specialutbildade veterinärer med särskild behörighet får lov att inseminera hundar och endast friska djur med god könsdrift får användas. Katter insemineras mycket sällan och nästan endast i forskningssammanhang eller när det rör utrotningshotade, större kattdjur. Vanliga orsaker till att man väljer att låta inseminera sin tik istället för att hon paras naturligt kan vara att hanen bor mycket långt bort och man väljer att skicka sperman (kyld eller fryst) istället för att stressa hunden med en transport. En annan anledning kan vara smittskydd, storleksskillnader eller skillnad i rang mellan tiken och hanen. Är du intresserad av att få hjälp med en insemination på din hund vill vi att du kontaktar reproduktionsgruppen först för en diskussion om det är ett lämpligt fall eller ej. 

På Regiondjursjukhuset i Helsingborg inseminerar vi intrauterint (vi lägger sperman i tikens livmoder) med den skandinaviska katetern för bästa resultat. Detta förbättrar avsevärt resultaten för insemination med både färsk och kyld semen och möjliggör även hantering av fryst semen. Välkommen med din förfrågan!

Export och import av semen

Ett viktigt inslag i avelsarbetet hos hund är strävan efter att bredda den genetiska basen samtidigt som man vill ta vara på och bevara eftertraktade anlag. I detta arbete kan vi hjälpa de svenska uppfödarna genom att hjälpa dem med import och insemination av kyld och i viss mån fryst sperma från utlandet. Därtill hjälper vi svenska hanhundsägare att samla och exportera kyld färsk sperma till utlandet. Kontakta oss för mer information!

Upp på sidan


Prostatasjukdomar

Sjukdomar i prostata är mycket vanligt hos hund men förekommer inte alls hos katt. Prostata är en sk accessorisk könskörtel och sitter belägen strax bakom blåshalsen precis som hos människan. Prostata har till uppgift att producera ett sekret i vilket spermierna spädes ut och transporteras i vid parning. Körteln växer naturligt hela livet hos en okastrerad hanhund och denna tillväxt bidrar till att man säger att vid 5 års ålder har hela 50 % av alla hanhundar godartad prostataförstoring och vid 9 års ålder 100 %. Ofta förlöper denna förstoring mer eller mindre symptomfritt men inte sällan kan hundarna få problem med urinering och defekation d v s de kissar längre och med tunnare stråle samt har svårare att ha avföring och denna brukar vara ngt plattare än normalt. Därtill sjunker spermakvalitén och därmed fertiliteten. Ibland kan man även se blod i urinen eller att hunden droppar vätska från penisspetsen utan att läcka urin.  En godartad prostataförstoring behandlas enklast och mest beständigt genom kastration men det finns även medicinska bra alternativ tillgängliga om man önskar bevara hundens fortplantningsförmåga eller om man av någon annan anledning inte vill kastrera sin hund.

Ibland kan hanhundarna drabbas av infektioner i prostatakörteln. Dessa kan variera allt ifrån låggradiga då knappt några symptom ses alls till mer omfattande då hundarna blir svårt sjuka och till och med kan utveckla bölder i anslutning till prostatakörteln. Prostatainfektioner behandlas efter korrekt diagnostik med antibiotika, kastration eller medicinsk kastration samt ibland kirurgisk behandling av prostata.

Prostatacancer är lyckligtvis mycket ovanligt förekommande på hund. I de fall det ses är det dock en elakartad cancer med dålig prognos. Till skillnad från all annan prostatasjukdom har kastration inte en skyddande effekt mot prostatacancer.

Upp på sidan

 
    Våra avdelningar:
  POLIKLINIK
  OPERATION
  LAB
  VÅRD
  BILDDIAGNOSTIK
  EXOTISKA DJUR
  BLODBANK
  REHAB & FRISKVÅRD
  REPRODUKTION
  ONKOLOGI
 


 
 
 
Besöksadress: Bergavägen 3  |  Box 220 97  |  250 23 Helsingborg  |  Telefon: 042-16 80 00
 
 
 
© COPYRIGHT 2008 REGIONDJURSJUKHUSET